Har väl klämt ur en och annan sve   ttdroppe som vanligt under mitt tisdagsgympass men idag var det fanimej inte enkelt. Det gick sakta och det var jobbigt och som min vän tillika träningsvän så fint uttryckte det; "Jag hatar när man inte blir svettig när man tränar". Kom aldrig riktigt igång med värmen i kroppen idag och lär väl förvänta mig en del träningsvärk i små ovana muskeldelar imorgon.

Sitter just nu i skrivande stund och läser...

Läser engelskahäftet inför nationella provet imorgon. Ska väl bara hitta på en uppsatts på några hundra ord på några få minuter och sen få A på uppgiften. Easy life

Skulle bara vilja vända ryggen åt livet och kasta framtiden i soptunnan!!!

Sitter och tycker seriöst synd om mig själv för denna hektiska vecka. Bestämmer mig därför för att skriva ned veckodagarna för att samla ihop mig en aning....Och inser ganska snabbt hur patetisk jag faktiskt är!

Sitter här på en bänk i självaste skolbyggnaden som så många gånger förut. Är lite tidig såhär på morgonkvisten.

Sitter därför även och funderar lite kring fotografier.

Jag såg en film för inte allt för länge sedan som hette något med "Marias eviga ögonblick" och handlade om att ta foton. Hon, Maria alltså, samlade familjen på en träsoffa och förevigade dem. Det var förr i tiden, när har jag inte den blekaste om men det var någonting stort att ta ett foto. En arrangerad prosedur.

Idag tar man tusentals bilder på sig själv. Jag har mobilen full med egobilder trots att jag egentligen inte tycker om bilder på mig själv. Jag vet inte varför vi idag känner ett sådant enormt behov av att föreviga oss själva. För grejjen är att på dessa bilder ser vi likadana ut allihopa. Vi ser precis ut som på bilden från igår. Vi ser precis ut som våra kompisar för vi har samma frisyr och tar bilder från samma vinklar. Det är just vinklarna som är så patetiska. Vi tar bilder uppifrån, nerifrån, från sidan, med huvudet på sne, med huvudet en meter framför benen så att man får ett oproportionerligt stort huvud. Själv blir jag bäst på bild när inte pannan får vara med. Därför låter jag oftast inte den vara med, den liksom tar över hela bilden på något vis. Men den är ju där annars, den tillhör ju mitt ansikte och det blir ju fel om den aldrig får vara med på bild. Tänk om jag möter någon som bara har sett mig på bild förut och den blir alldeles förvånad över min panna.

Haha och det är just detdär med att världen kretsar kring mig. För inte fan bryr sig en för mig okänd människa om min panna!!

Har för övrigt:

1. Reflekterat över att mina senaste 4 instagrambilder på mig själv är underbilder...

2. Sökt till "De tre vännerna och Jerry"- inspelningen med denna bild...