Idag hyllar vi alla våra Marior. Det är den 28 februari. Maria-dagen

Jag heter Maria i mellannamn och det gör min käre mor också.

Så, grattis Maria!

Maria Montazami är en underbar kvinna. Hon verkar väldigt rar och skönt avslappnad i hjärnan. Rolig också.

Skyller på att jag är sjuk. Äter lunch klockan två. Sitter på min säng och äter två leverpastejmackor och ett glas yoghurt. Ensam. Ingen tv på.

Håret är rufsigare än någonsin, rummet aningen rörigt. rullgardinen nerdragen och sängen är obäddad. Ute lyser solen. Det är varmt på altanen, solen är varm genom inglasningen. Jag borde sitta där. Plugga.

Livet korvar ihop sig just nu. Allt på en gång.

Mycket i skolan. På ett lov. Tack och lov.

Framtiden. Hur ska den bli. Hur ska vi leva. Vad ska vi göra. Vad kommer hända. Vad kommer vi vilja. Då. Sen. När vi blir stora.

Jag har många funderingar i mitt huvud. När vi var små ville vi bli delfinskötare och poliser. Vi skulle bo på samma gata som mamma. I huset brevid helst. Två barn och en man. Självklart en hund. Allt var så enkelt.

När vi var unga ville vi resa. Se världen. Fotografera allt så att man minns sitt liv sen där på demensboendet. Fast tryggheten finns hemma.

Jag vet inte vad jag vill göra av mitt liv. Vetskapen om att jag har framtiden i mina händer gör mig varm och påhittig. Jag vill resa, bo på andra ställen, vara vacker, gå på galor, bo på bondgård, allt. Men jag vet också hur nära framtiden ligger, hur nära allvaret ligger. Inom fem år går jag på högskola, jag har flyttat hemifrån och jag jobbar. Hur fan ska det gå till?

Jag blir rädd när jag tänker på jobb. Skriva Cv utan att ha några referenser. Ta kontakt med främmande människor. Bli nobbad. Bli utan. Utan jobb.

Jag blir rädd när jag tänker på utbildning. Väljer jag rätt? Kommer jag orka plugga så mycket? Kommer jag klara det?? Jag vet att jag MÅSTE klara det.

Körkort också. Hur sjutton ska jag klara av det. Vart sitter bromsen? Varför måste man koppla? Hur vet  man när man kan åka ut på en huvudled utan att krocka? Avstånd och sånt. Hujeda mig.

Hur ska jag kunna försörja mig i denna värld. Kommer det ens finnas något litet hopp för mitt överlevande.

Jag tycker det är läskigt när man tänker på det praktiska. Nu är det sportlov. Jag har inget jobb som jag tänkte i julas. Jag skulle ha flera tusen kronor nu. Tänkte jag. Men det räcker inte att tänka.

Vägra växa upp.

Men jag tillåter mig att drömma.

Ska jag resa utomlands, jobba som reseledare? Som advokat i Quatar och inte betala skatt. Tjäna tjockt med deg.

Leva livet. Rik på kärlek, rik på skönhet, rik på pengar.

Bestämma själv. Ta en promenad genom Paris gator mitt i natten. Bada i månens sken i en vik i Grekland. Äta pizza med en italienare på Sicilien. Bara för att jag kan.

Gifta mig. Skaffa barn. Jobba. Bo.

Kan man få något gratis. Hjälper det inte att man kämpat hela livet. Aldrig fått något gratis. Alltid varit duktig flicka. Kan man inte få ett jobb bara sådär. Vinna en miljard på lotto. Synd att jag inte är med i lotto bara. Svårt att vinna då.

Men.

Var lugn. Stay calm. Få perspektiv. Se möjligheterna.

Man ser alla de bilderna på vackra människor som bara lever livet. Härligt ser det ut.

Vad är verkligen meningen med livet? Ska man plugga, jobba, bo och gifta sig i samma stad. Förutbestämt. Eller ska man ta risker. Leva livet ta morgondagen som den kommer. Det kan gå åt helvete men du hade ju kul i alla fall.

Ja så känns det. Har influensan. Feber, ont i halsen och huvudet dunkar värre än basen på ett diskotek. Exakt varje del av kroppen värker. jag lider.

Usch. Har legat däckad hela dagen. Andreas kom tidigt imorse. Vi skulle ha åkt till Varberg med mormor och Berthel. Men jag mår ju inge bra så han är här hemma och tar hand om mig.

Jag bad honom köpa med sig lite godis. Det är undantag när man är sjuk. Då känner man sig mager ändå.

Nu ska jag fortsätta slöa. Med solglasögonen på, känslig för ljus.

Jobbigt.

Ha det!

Bjuder på några deprimerande bilder...

Kommer alltid minnas denna dag som dagen då vi äntligen blev klara för division1 igen. Denna säsong minns vi som återtåget, året då rönnby krossade allt möjligt motstånd.En förlust på hela säsongen, målskillnad utan dess like och ett fantastiskt spel.Det kom inte som någon överraskning att vi går upp igen. Men självklart har vi fått kämpat.vi hör hemma i division1 och det har vi visat. nu gäller det att hålla sig kvar där också.Ja fan vad skönt å säga att det är klart nu!!Kärlek till mina medtigrar<3

Så sant! Har gått omkring och varit en riktig menspadda här i helgen.

Men mina käraste närmaste har varit sådär otroligt fina precis som vanligt trots min tjurighet...

Önskar att jag hade "tha body" och LisaMiskowski-hår och "babystjärthud" på hela kroppen. Gärna lite mindre näsa. Ett jobb och ett färdigt körkort också tack!

Wishes are like diamonds. Beautiful and hard to get for free.

Idag är det mycket soligt och härligt. Man tror att det är 23 mars och 15 grader plus ute. Sanningen är inte bättre än att det är 26 februari och 3 grader ute. Men fint. Ja det är det.

Men eftersom jag har valt en inomhussport så har jag tillbringat hela förmiddagen inomhus. I en kall hall i Örebro.

Vi mötte en gång äldre spelare med lite mer kött på bena kan man säga. Men precis som namnet säger (IBK Rutin) så har de en del enrfarenhet. Gamla elitspelare hela högen. Svåra att möta kan man tycka. Jo tjena. Jag gjorde två mål och borde vara lyckligast i världen. Men känner mig ändå dålig för jag tycker inte att jag får något för det slit jag gör. Får inge cred. Inge beröm. Sånt som man behöver. En klapp på axeln bara. Så enkelt.

Jag har fått matchens lirare EN gång i mitt liv. Då förlorade vi med 13-1 och jag gjorde vårat mål. Men hallå EN gång är INGEN gång. Är jag verkligen så dålig?

Vi vann iallafall. Det är bra.

Kumla möter Sura hemma klockan två. Vinner Kumla är det redan klart. Då går vi upp i Division 1 igen. Men det gör vi även om inte Kumla vinner. Bara det att det kan vara helt klart när det är tre matcher kvar. Star!

Kom nyligen hem från Örebro alltså. Nu ska jag äta lite spaghetti och köttfärssås och sedan slumra till en timme kanske. Klockan halv sju ikväll har vi träning i Köping med länslaget. Jag har ont i huvudet och halsen, hostar som en tokig. Men vi kör. Det blir bra.

Na har inte skrivit något här på ett par dagar. Okej. Har haft annat att göra. Mormor och Berthel är här och går på husvisningar i Sura hela dagarna. Varför flytta från Varberg till Sura?? Fattar inte riktigt om jag ska vara ärlig.

Har haft min finaste här igår också. Vi somnade där på golvet där jag lämnade er sist. Då när jag sa att jag ville äta godis och ligga på golvet. Vi lade oss på golvet. Och somnade. Vaknade mitt i natten och då sov hela huset. Tvn var på och taklampan lös. Vi flyttade oss till bingen och somnade direkt igen. Haha...

Och på tal om godis. Nu räcker det. Jag ska sluta tjocka mig och hålla på. Godis och sötsaker är gott i några minuter sen mår man bara dåligt av dem. Det ska bli ett slut på det nu. Ska passa in formen till beach 12 också. Tar ett krafttag och undviker sött fram tills dess. Wish me luck! Cause I know I'm gonna need it...