Hörrni dagen är kommen! Vaknade upp imorse och visste precis vad som väntade, uppkörning. Flipp eller flopp. Glad eller ledsen. Körkort eller ej. Blev väldigt nervös framåt tio-tiden när det började närma sig. Men klarade det helt lugnt. Verkligen asskönt att äntligen slippa övningsköra och läsa teori. Har mitt körkort hela livet!

Gjorde teorin i måndags och klarade även den med bravur. Så jag är verkligen värd detta rosa kort nu.

Firade kortet med familjelunch på Kajplats 9 och har dessutom fått två presenter, en bil-berlock till mitt Pandora armband av familjen och en jättefin tekopp med lyxigt julte och te-tillbehör från moster och kusinerna.

Den gröna skylten är borta och kortet får hämtas färdigt och klart om en vecka, och ingen är gladare för det än jag..möjligtvis mamma (som grinade av lycka när jag berättade att jag blev godkänd).

Vill verkligen bara att detta ska ta slut.Jag kan inte ens förstå vad som händer. Försökte nyss skingra tankarna i bubbelpoolen, det gick sådär. Nu ligger jag i sängen och håller på att somna, jag tror det tar på krafterna att tänka såhär mycket.
Godnatt

  Gotlandstrippen blev en lyckad historia. 3 poäng med hem.

Är fruktansvärt ambivalent om jag ens ska skriva detta inlägg. Har ingen lust.

Men har varit så duktig under helgen och tagit en massa bilder som jag vill dela med mig av.

Så det blir en sammanfattning om Gotland, inget om mig. Ni behöver inte veta hur jag mår nu.

Det börjde med en busstur på två timmar under lördagsmorgonen, gamla schlagerdängor på hösta volym, en åksjukespya och en felkörning som gjorde att vi knappt lyckades komma i tid till båten..Rönnby on tour

Det var en fin morgon

På båten åt jag en sallad med orimligt många mozzarellabollar, fastnade framför en bra film, blev sjösjuk för gungandet och gick ut på däck för att ta luft. Det blåste en del på däck som ni ser

Väl framme på ön checkade vi in på fräscha hotellrum, promenerade till Ica för lite godis och frukt, fotograferade muren och var allmänt hoppsiga.

Våran kära Isabella var tillbaka från USA, galnare än någonsin och vi njöt hela helgen av alla skratt hon gav oss.

På kvällen bjöds det på krubb på en restaurang inne i stan. Gott och mysigt. På promanaden hem fotograferades allt från steinfår till vackra gränder och självklart ringmiuren. Fina Visby.

Tackar tigrarna för en hysterisk helg. Många kramar till er

Är lite smått förvirrad men klockan är ställd på 05:45 imorgon bitti. Drar till Gotland för att lira plastboll i 60 minuter och blir borta EXAKT hela helgen. Förväntas missa solsidan som har säsongspremiär på söndag kväll, kan man ha mer otur. Nej tror inte det.
Ska åtminstone bli gott med gotlänsk hotellfrukost. Godnatt babes!

Idag har varit en väldigt vanlig dag. För mig i alla fall. Visserligen fyller Gunnar år, vi har haft ett knepigt prov i skolan och jag har varit hos tandregleringen på morgonen.

Men det bästa som hänt mig idag, ska ni veta, var att jag gick in och köpte ett nytt lypsyl åt mig själv på Hemköp medan jag väntade på bussen till skolan. Jag är så nöjd med just det köpet. Hittar, av oförklarliga skäl, inte mitt gamla lyppa så idag när läpparna var som torrast var jag helt enkelt tvungen att kila in och köpa ett nytt. Så ni vet ni, storheten i denna dager!

Det finns inte en själ på denna jord som kan få mig att skratta så mycket som min mamma. Vi kan sitta i varsin ände på soffan och skratta rakt ut så att tårarna rinner åt ingenting särskilt. Vi kan ägna en hel nyhetssändning åt att kommentera folks lustiga miner, frisyrer och ytterligheter och samtidigt gapskratta när man träffar mitt i prick i sin beskrivning. Vi kan plocka fram gamla foton och videoklipp och skratta som tokiga åt saker vi sagt eller gjort. Hon är helt enkelt bäst på skratt min mamma.

Här har ni henne föresten, sittandes på den sista kilometern av Gotland, där jag förövrigt väntas spendera kommande helg..

Förra veckan var det så förbannat roligt att heta Micaela. Det var glada miner och lycklig själ. Men inuti gnagde oron, jag visste att jag var lycklig men att allt det vackra är kort. Jag visste att just då var allt bra men det är snart sådär tungt igen. Denna vecka är mycket riktigt raka motsatsen till förra veckan. Jag tror ingen kan se det på mig, märka det på sättet jag ler eller ens förstå att ibland är leendet fruktansvärt äkta och hjärtligt och ibland är det bara dött och påmålat. Det mesta med mig är nog ganska påmålat. Det finns människor omkring mig som jag tycker direkt illa om men som jag ändå ler emot och umgås med. Det är kanske desto vanligare dock. Att kunna stänga ute sin personliga åsikt för att passa in i grupper utan att skapa problem.

Jag vill bara lyfta detta med mina känslovågor, för jag pratar om känslovågor och inte humörsvängningar. Det är inte en liten surpuppa hela kalaset handlar om utan det är känslor. Jag är rent ledsen kära vänner. Asjobbigt tyngd av något jag helt saknar förståelse för. Kan inte sätta fingret på vad det är som tynger mig. Något är det i alla fall. En svacka, rent känslomässigt.
Och ja, det kan hända att jag har hela lagets uppmärksamhet när jag berättar om en rolig händelse i omklädningsrummet och att jag gapskrattar högst av alla, att jag skämtar, pratar för mig själv och beter mig precis som vanligt men hela tiden känner jag. Och om ni tittar efter riktigt noga kan ni se att skämten ekar tomma, att skratten tar slut mitt i och att leenden dör för fort. Då kan man gissa att flickan med ny hårfärg sitter på ett djup därinne i sin lilla bleka själ.