Startade dagen med morgonlöpning imorse.

Såg ut såhär när jag kom hem:

Försökte ropa på min betjänt Berit men hon svarade inte.

Efter frukosten tog jag en vilopaus..

Gick ut på altanen där vid lunnchtid och upptäckte solen och värmen. La mig ner på altandäcket och somnade en stund.

När jag vaknade upp en timme senare gick jag in och snapade Josefin, berättade bland annat om min kommande bränna..

Jaa inte så mycket plugg gjort idag alltså... Men hallå solen har företräde??

Jag ska sätta mig nu och läsa/ skriva ner rättsfallen inför morgondagens 4 timmarsseminarium. Wää  
 

Alltså Jossan och jag lärde känna varandra på gymnasiet. Vi hade träffats tidigare genom innebandyn men det var inte förrens när vi hamnade i samma klassrum som det small till och blev vänskap av det hela.

Om Josefin var sjuk en dag var skolan inte lika rolig att gå till. 

Jag vet inte hur många skratt vi har delat. En lärare från gymnasiet, tillika lagkamrat, brukar säga att hon ibland hör våra skratt i korridorerna fast vi slutat skolan för länge sedan, hon säger att vårt skratt sitter i väggarna.

Jag tror inte att det gick en dag utan att vi skrattade så att tårarna rann och magen värkte. 

Men ni vet hur det blir, jag pendlar, pluggar i en annan stad och Jossan jobbar och pluggar hon med.

Vi träffas inte dagligen längre och jag saknar verkligen det.

Igårkväll var det catch up-time och det var typ den bästa kvällen på så otroligt länge!

Vi började med att springa omkring på Erikslund och sukta efter kläder, somliga köpte kläder, andra inte.. Sedan åkte vi hem till Jossan, åt mat med hennes föräldrar drack vin och pratade om det mesta. Tillslut pallrade vi oss ner på stan och slog oss ner på Bill och Bob för varsinn syltburk. När vi efter ett tag skulle resa oss och gå på toaletten upptäckte vi båda två att syltburkens kraft hade slagit till. Vi som brukar vara superfnissiga i vanliga fall kunde inte hejda skratten. 

Vi tog oss i alla fall ut till Bjurhovda och träffade massa kompisar som hade grillhäng där.

Hade en superduperkväll med världens bästa bästie.

Vaknade av väckarklockan runt 6 imorse men valde att somna om en timme eftersom jag hade minus noll procents inspiration till att kliva upp, dessutom är jag ju ledig från skolis idag så kunde likagärna sova lite till. 

Väl uppe åt jag tre mackor med vitlökskräm på innan jag plockade fram yogamattan, pilatesbollen, gummibandet och vattenflaskan för en timmes fys. 

Sekunden efter att denna bild togs rullade pilatesbollen iväg och min kropp dundrade rätt ner i golvet .. det är en såndär dag idag. 

  Ja och efter träningspasset ville jag ju duscha.. klev in i duschen och vred på vattnet och väntade och väntade och väntade på varmvatten men icke. Huttrande konstaterade jag att varmvattnet var ur funktion, det är en såndär dag idag.

Lagom halväcklig åkte jag ner på stan och mötte upp okänd juristkollega för att secondhandla böcker till nästa kurs för 500 riksdaler. Gjorde några ärenden på stan  och medan jag gick omkring där så började det hagla och blåsa utav hela helsikket, förfrös större delen av mitt huvud ungefär. Det är en såndär dag idag.

På vägen hem stannade jag för att köpa torrschampo på DollarStore och kom ut ur butiken en halvtimme senare med torrschampo och godis (skräll). Öppnade skålen med godis för att kunna glufsa under den korta bilfärden hem eftersom jag absolut inte kunde hålla mig i 5 minuter till. Tar en snäv kurva och tjollahopp, skålen med godis välte och i min bil spriddes alla sorters godisar everywhere. Det är en såndär dag idag. 

Ja och här är vi nu. Lunchen har precis intagits utan missöden. Nu ska jag planera och lägga upp mitt tentaplugg (dvs. de kommande tre veckorna) och måla naglarna. Ikväll ska jag och Jossan vinmysa, det kommer blir supergrejt.

Ha en såndär bra fredag idag!

Ja om ni googla "extremt tajta" så kommer det upp en bild på mig och mamma.

Vi är extremt tajta.

Jag älskar henne såklart, mer än livet självt och jag önskar att hon alltid kunde bo i rummet brevid.

Igår fyllde hon år, mamman min, och jag ville att hennes dag skulle bli som en bal på slottet. Alldeles alldeles underbar.

Det blev självfallet ingen bal på slottet men jag tror hon blev nöjd med dagen. Det säger hon i alla fall.

Vi väckte henne med sång, kaffe och paket på morgonen och senare på dagen hade vi kafferep med sju sorters kakor och massa släktingar här hemma.

Världens absolut vackraste mamma.

Och PM:et tänker ni, hur gick det med det då?

Jodå. Det är inlämnat nu. Imorse lämnade jag in det. Efter en panikmorgon med tågkaos och PM-deadline. Det var lite jobbigt mentalt när tågen strulade imorse och jag visste att lämnar jag inte in pappershelvetet innan 10 så är det mesta förstört.

Efter PM-inlämningen mötte jag upp Sofie, vi åkte till Odenplan och fikade på ett übermysigt café med topnotchinredning! Det var mysigt att prata av sig lite med henne och låta panikmorgonen sjunka undan med en chailatte.

Jag och Sofie kramades hejdå och hon satte av för att köpa vårblommor på torget och jag tog bussen hem. Till mitt blivande hem. Träffade hyresvärden i huset där jag kommer bo och skrev på mitt allra första egna hyreskontrakt. Tackade för mig, klev ut med kontraktet viftandes i handen och tyckte att Solna var jättefint i solljuset. Satte mig på tvärbanan (aldrig åkt tvärbana förut???) och lyckades lokalisera Ica Maxi och Actic under den 10 minuter långa färden som tog mig till Sundbyberg och tåget hem till Västerås. Så smidigt. Alltså busshållplatsen ligger max 100 meter från mitt hem. Och bussen går raka vägen till skolan. Det är liksom lite to good to be true.

Nu har jag ätit lunch, gått ut med Nova och sökt bostadsbidrag hos Försäkringskassan. Skulle vilja hinna låna en bok på stadsbiblioteket, kika på köksbord på Ikea och reklamera min trasiga väska nu. Och gärna ta en powernap, är onormalt trött för att vara mitt på dagen. Ikväll ska jag spela innebandy igen, såå kul! Blir ju inte så himla ofta nuförtiden...

Har kommit på mig själv med att må dåligt när det närmar sig deadline. Tenta. PM-inlämning. Sånt. 

Det är kanske inte helt ovanligt. Det är ju en rätt naturlig press.

Jag blir olustig. Flyger omkring och får ingen ro. Planerar in pluggdagar som jag slösar bort med oro.

Skriver listor för att få ordning i huvudet men bockar bara av halva listan innan jag börjar på en ny lista nästa dag.

Jag har inte höga krav på mig just nu. 

På gymnasiet hade jag högre krav, jag var inte nöjd med ett C. B dög. A var målet. 

Idag är kraven lägre. "Jag vill bara klara detta, bli godkänd". 

Förväntningarna däremot är högre nu. 

Jag är ju så duktig. Jag förväntas klara juristprogrammet. Herregud det klarar väl du. Du om någon.

Jag började min utbildning med inställningen att jag kommer nog inte klara detta men vi testar. Det är en så förbannat snedvriden inställning för en tjej som är rädd för att misslyckas. Om man testar något på riktigt måste man vara beredd på att misslyckas.

Jag sa till mig själv att om du inte klarar första tentan så får du hoppa av för då är det inte din grej.

Jag klarade första tentan.

Efter det sa jag förvånat till mig själv att det var ren tur bara, om du inte klarar första terminen så får du sluta, då var det inte din grej. Jag tänkte att första tentan var en slump.

Jag klarade första terminen och tänkte ännu en gång att om jag inte klarar nästa kurs så hoppar jag av.

Och så har det hållit på sedan dess. Varje gång jag har klarat en tenta eller en inlämning har jag förvånat tänkt att "oj det gick en gång till, undrar när de ska komma på att jag inte är tillräckligt bra för det här". 

Det var länge sedan jag var såhär osäker på mig själv och min egen kapacitet.

Mitt motto just nu? Äsch man kommer nog in i det tillslut. 

Jag tycker det är fel av mig att tänka såhär. Detta är min utbildning. Det jag lär mig nu ska jag jobba med sedan. Jag ska kunna det då. Det känns fel att slarva med sin sista utbildning faktiskt. Jag måste skärpa mig, jag vet det. Börja ta mig själv på allvar och förstå att anledningen till varför jag läser alla böckerna är inte för att överleva seminarierna utan för att jag ska bli jurist.

Just nu sitter jag vid mitt nya skrivbord med alla böcker om kreditavtal, mellanmansrätt, köprätt, skuldebrevsrätt. Lagboken är framme och på datorn har jag ungefär tio olika googleflikar med sökningar om fullgörelse till fel person vid kommissionsköp. Bakom alla flikar har jag ett helvetesdokument i word uppe. Mitt PM om passiv betalningslegitimation vid enkla skuldebrev. Det ska vara inne den 13 april. Om en vecka. Ja jag har panik. 

Påskhelgen har passerat, fyra hellediga dagar då jag hade planerat att jobba med mitt PM. Tanken var att jag i princip skulle vara klar med mitt det nu.

Men det är jag såklart inte. Och därför har jag panik. Känner mig så fruktansvärt dålig för att jag har slösat bort fyra hela dagar. Jag har visst jobbat med PM:et, men inte tillräckligt för att känna mig lugn (frågan är om jag någonsin skulle kunna känna mig lugn).

Varför har du inte jobbat tillräckligt då? För det är för stort, för mastigt, jag vet inte vart jag ska ta det första spadtaget. Och det är för svårt. Vad gör man när man är 20 år och går på universitet och har en inlämningsuppgift som man inte fullt förstår? Vem frågar man när man upptäcker att paragraferna man letar efter inte ens finns i den nya lagen? Vem hjälper mig om jag INTE KAN svara på frågan vad som händer om man fullgör till fel person vid kommissionsköp? Äsch detdär klarar väl du, du som är så duktig. Det löser sig ska du se.

JAG VET. Det har alltid löst sig. Jag har aldrig fått underkänt på någonting. Alltid lämnat in i tid. Inte en minut för sent. Och jag blir lika förvånad varenda gång. För jag har sån ångest innan det är klart. Innan jag vet att det kommer lösa sig. För inte fan löser det sig självt. Jag löser det och jag har alltid gjort det. Därmed förväntas jag göra det denna gång också. Men det är sjukt tungt fram tills dess. Fram tills att det löser sig. Ibland känns det nästan för tungt.

Det blev ett väldans mörkt inlägg. Är glad också ska ni veta, jag mår bra. Skäms nästan för att jag har det så gott. Jag har väldigt mycket att vara tacksam för. Men ikväll drabbades jag av denna ångest som bor i mig och som kommer fram och spökar ibland. Tänkte att det kunde vara bra att skriva ner det.

Det får vara allt för idag, en skopa skit helt enkelt.