Det var på annandagens morgon för över 10 år sedan. Jag vill minnas att det var snö ute. Jag och min lillebror satt uppkrupna i våran röda gamla soffa på övervåningen och kollade på något barnprogram. Jag var nio år gammal den julen.

Jag kommer aldrig att glömma när telefonen ringde den morgonen. Hur ett enda telefonsamtal kan vända en värld. Ett telefonsamtal som, med sitt fruktansvärda besked, skulle komma att väcka en livslång oro vid ljudet av en ringsignal. Att såhär, 10 år senare, fortfarande frysa till om telefonen ringer vid en konstig tidpunkt. Vem ringer vid denhär tiden? Har det hänt något?

Det var mamma som svarade och det tog mig kanske 2 sekunder att inse att något var fel. Det hördes på henne. Hon fick ingen vanlig "god-fotsättning önskan" från andra sidan luren. Jag satt på helspänn uppe i soffan, hade för länge sedan slutat bry mig om det som visades på tvn, allt mitt fokus låg på att försöka höra vad som sades på nedervåningen. 

Vår släkt drabbades av ett stort trauma. Vi förlorade tre nära släktingar i samband med tsunamin 2004. Nästan en hel familj togs ifrån oss. Månaderna efter var nästintill olidliga. Mamma satt framför tvn dygnet runt, SVT 24 nyheternas stillbilder rullade ständigt. Hon ringde telefonsamtal efter telefonsamtal. Sökte efter någon som kunde ge oss  en tillstymmelse till svar. Hoppet väcktes och släcktes om vartannat och det var en mycket påfrestande tid vi gick igenom. Jag minns att många i släkten samlades hemma hos oss, vi ville vara nära varandra. Någon sov på soffan, någon på en tältsäng i köket. Det låg en blandning av hopp och sorg i huset. Vi visste ju inte. Kanske hade någon av dem överlevt.

Mamma försökte förklara för mig, en våg har svept in över land och nu är de försvunna. Allt är i kras. Ord jag aldrig hört förut, tsunami, flodvåg, bråte, Thailand. Vart ligger Thailand? Det tog mig ett tag att förstå, jag minns att jag inte kopplade vad Thailand var för något. Jag såg framför mig en typ av översvämmning här i Västerås, tänkte att det kommer ordna sig. De kommer kunna simma hem igen. Tillslut gick det upp för mig att Thailand låg väldigt långt borta, att en flodvåg inte var en vanlig våg och att bråte var det enda som fanns kvar av hotellkomplex och civilisation. Att människor är små som myror när naturen ryter i. 

Det har gått tio år nu. 

En av fyra överlevde. Vi förlorade tre liv. 

Det är och kommer alltid att vara en stor förlust.

En enorm tragedi och sorg.

Jag tänker på det ibland. Hur det skulle ha varit..

Ni finns i våra tankar. Vi kommer aldrig att glömma.

I en 38 kvm liten etta i Norrköping.

Är TOTALT nerkärad.

Den är så himla perfekt, drygt 3 meter i takhöjd, fint trägolv, vackra taklister, kakelugn, golvvärme i hall och badrum, insjunkna fönster med spotlights och en minst sagt exklusiv trappuppgång i marmor.. 

Vill. att. den. ska. bli. min!!

Så var julen över. Fort går det.

Jag har haft en jättemysig jul med släkt, familj, mat och paket- precis som vanligt.

På julaftonsmorgonen åkte jag och mamma ut i spåret och jag lyckades avverka 6 km.

Det var en helt fantastisk julaftonsmorgon!

Efter springrundan blev det grötfrukost, dusch, paketöppning och sedan var det igång med Kalle Anka och julmiddag.

Dagen efter är ju alltid så mysig, när man får vakna och gå upp och verkligen titta på alla paket man fick. Testpacka nya ryggsäcken, spika upp anslagstavlan (jag fick en superfin anslagstavla i form av ett hjärta, måste visa den senare!) och massa annat plock och gott. På kvällen var de äntligen dags att åka till Bjurhovda och träffa fina Amanda. Hon var hemma från Holland och vi träffades en massa tjejer hemma hos henne och snackade, kramades, skrattade och drack vin tillsammans. Som jag hade längtat efter min alldeles egna Holland-pingla!! Efter ett tag tog vi taxi ner på stan för att dansa. Och tro mig, det gjorde jag. Hade ungefär den roligaste kvällen på hur länge som helst. Träffade massor av gamla bekanta och kramades väl med halva Västerås kändes det som. Efter att jag och Josefin tröttnat på att dansa och trängas med folk gick vi vidare till en annan bar. Och där satt typ den andra halvan av Västerås befolkning. Träffade på så himla många gamla vänner från gymnasiet och det var superkul! 

Först vid tretiden lade jag mitt huvud på kudden, väldigt trött men mycket lycklig.

Nu är dock julen över för denna gången och jag har klivit in i den såkallade tentabubblan. Har planerat min tid de kommande veckorna och lagt upp 50 timmar europarätt och 56 timmar statsrätt, fram till 15:e januari. 106 timmar intensiv juridik under cirka 2 veckor, hoppas verkligen det räcker till att klara detta! Kämpa Mickan.

Idag klockan 18:00 går jag på jullov. Grattis tänker ni. Nej.
Längtar inte överdrivet mycket efter själva lovet. Ska bli skönt att slippa flänga fram och tillbaka mellan Stockholm och Västerås hela tiden, pausa ner tempot litegranna. Men eftersom vi tentar av två kurser i mitten av januari kommer jag behöva plugga som en smärre jubelidiot i jul. Det tar udden av lovet faktiskt. Inte julen dock. Njuter av jultiden just nu. Längtar efter julafton, maten, människorna, julklapparna, apelsinerna med nejlikor i, julgodiset, Kalle planka och julaftonsmagin. Hoppas aldrig magin kring julafton försvinner!

Nu är jag påväg till mitt sista seminarium för detta år, vi har läst massa rättsfall på engelska och ska diskutera Europakonventionen här på eftermiddagen. Känner mig lagom peppad för det...

Lämnar en rätt äcklig vecka bakom mig. Den har varit fylld med huvudvärk, skolstress och kollektivtrafiksstrul. 

Drabbades av någon slags andnödsattack i torsdags och blödde stressnäsblod i fredags. Yeey julefrid!

Igår lämnades dock PM:et in och den ångesten är äntligen över. Fick även träffa min bästa vän igår. Hon hade gått och tagit körkort tidigre på dagen så vi kände att det var läge att "fira". Vårt firande bestod i att baka ett pepparkakshus, äta godis och skratta åt gamla bilder. Supermysigt.

Imorse var vi uppe vid sju för att äta lussebullar och dricka varm choklad framför lucia på tv. 

Idag är tanken att jag ska förbereda inför nästa veckas seminarium och ikväll ska vi gå och se på lucia i domkyrkan!

Gla lusse på er!

Yep, har varit på äventyr idag. Med lillebror. Han fick ju en resa till Naturhistoriska riksmuséet och Cosmonova i födelsedagspresent och idag var dagen D. Men det var inte mycket som gick som det skulle..

Det hela började med att vi kom till tågstationen i god tid, tittade på avgångstabellerna och insåg att tåget till Stockholm skulle bli 1 timme och 10 minuter försenat. Minst. Eftersom vi hade en tid att passa i Stockholm blev vi lätt svettiga. Vi skulle som tidigast vara i Stockholm 9 minuter innan filmen på Cosmonova började, en ohållbar ekvation. 9:45 kläcker jag den brighta idéen att det kanske går bussar till Stockholm denna andra advent. Sagt och gjort, tog lillebror i handen och sprang till första bästa buss. Köpte biljetter på mobilens starka internet och 9:50 rullade vi ut från Västerås station. Fick åka lyxbuss, stort benutrymme, utdragbar fotpall, breda armstöd och en skinnfåtölj som det var omöjligt att inte somna i. 

Kom till Stockholm i rättan tid och tog oss ner till t-banan och bort till Naturhistoriska riksmuséet. Gick på Cosmonova och blev allmänt överväldigade av den häftiga filmen och salongen. Tog oss tillbaka till Centralen och köpte med oss Burger King i farten som vi fick äta sittandes i en trappa på det knökfulla tåget hem. Ännu en spännande dag. Tänk vilket liv.

Samuel och jag gillade Nettbuss. Det var en väldigt fin buss vi fick åka så det gick ingen nöd på oss.

Stolarna var så sköna att det inte gick att hålla sig vaken...

Vi har haft en kempebra dag!! 

Måste berätta om mitt torsdagsäventyr.

Vi samlades vid 18-tiden  hemma hos Sofie i Råcksta och började laga tacos. Tacosen övergick till glögg och pepparkakor och köksstolarna byttes ut mot vardagsrumssoffan. Glöggen byttes snart mot vin och ännu mer trevligt folk. Som vanligt när man har roligt rann tiden iväg och vi fick bråttom till t-banan. Det är gratis inträde för studenter på Sturecompagniet fram tills kl 24:00 på torsdagskvällar. Vi anlände snyggt och prydligt 23:55 med andan i halsen. Spenderade 30 minuter i Sveriges sämsta garderobskö innan vi kunde börja utforska stället. Är helt fascinerad av de fina lokalerna! Otroligt bortslösat egentligen att de används till nattklubb. Efter några timmars dansande med mina jurstudsvänner tog Sofie tag i min arm och drog iväg med mig, det var dags för efterfest. 

Så vi vandrade med Sofies bror och hans vänner till McDonalds där Sofies systrar var, hämtade upp dem och satte oss i en taxi. Där och då hade jag bara velat åka hem till Sofie och sova. Jag var spiknykter och jättetrött, men fortfarande väldigt fascinerad av Stockholms vackra julbelysningar och alla gamla fina byggnader. Vi hamnade i en onödigt fin lägenhet i Vasastan, vi pratar lyxiga trappuppgångar, marmorbord i vardagsrummet, två duschar i badrummet, heltäckningsmatta i sovrummet och en vansinnigt mysig terass. Vi slog oss ner i vardagsrummer, kring marmorbordet och pratade och pratade. Det bjöds på vin och cigaretter och jag tackade nej till bådadera, tog ett glas vatten och var nog världens tråkigaste tjej där och då. Men vi hade det mysigt allihopa. När grannen hade klagat på ljudnivån en gång för mycket förflyttade vi oss in i sovrummet med heltäckningsmattan och där satt vi, kanske 7 personer i en megadubbelsäng och pratade ända tills klockan blev halv sex. Då gick vi kanske 100 meter, till en annan port och någon annans hem. Allihopa somnade framåt halv sju med disneymusik i bakgrunden. När jag vaknade 2 timmar senare var jag trött på äventyr. Tvingade med mig Sofie och hennes systrar att hämta mina sovgrejer hemma hos Sofie i Råcksta och tog första bästa tåg hem till Västerås.

Hade på sätt och vis en magisk julnatt i vackra Stockholm, Ett julnattsminne.