Har spenderat dagen med Josefin. Vi har strosat omkring inne i stan och lunchat, pratat, skrattat och shoppat litegrann. Fick topparna klippta på drop in och blev väl inte jätteimponerad av vad de kan göra med en sax för 400 spänn. Knappt nån skillnad från innan..

Håller ju även på och chockar min stackars studentkropp som blivit bortskämd med vin och sena nätter under studenttiden genom att verkligen träna arslet av mig. Fyra dagar har gått och sex träningspass har genomförts. Tuffa sådanna, ingen mjukstart direkt. Älskar när man får ta ut sig till max och springa tills man svimmar..eller kräks. Jag kräktes faktiskt idag under intervallträningen i skogen. Sjuhelvetes jobbiga intervaller samtidigt som jag hade ätit alldeles för mycket nötter precis innan träningen. Taskig kombo liksom, som uppgjort för magomvändning. Har även suttit och planerat morgondagens träning, det blir intervaller, backträning och tabata-fys hahah kommer verkligen döden dö. Kämpa på mickis! Det är nämligen på tiden att dendär vältränade flickan får kika fram igen.

Känner att jag vill ta upp dethär med superlativ. Jag vet inte om det har att göra med ungdomen i sig eller om det är specifikt för min generation men vi är extremt duktiga på att överdriva. Om vi ska beskriva något som var roligt så säger vi: skitkul, asroligt osv. Det räcker liksom inte med: det var roligt. Orden räcker inte till för att beskriva vår entusiasm.

Och jag har tänkt, kanske ska man tona ner sig litegrann. Börja sluta använda superlativ i tid och otid. Bli lite mer jordnära och säga: ja det var kul att ta studenten, det var en bra dag. Ingen överdrift. Möjligtvis en underdrift... Jag har tänkt att om man slutar att vardagligen använda sig av superlativ kanske livets höjdpunkter blir just höjdpunkter. För om alla dagar är "jättebra" så är det ju inte så stor skillnad mellan måndag och lördag. Hänger ni med?

Jag har funderat över detta ett tag. Och jag har inte funnit någon som helst anledning till att sluta använda superlativ. Varför tona ned sin ungdomliga entusiasm? Stackars mig den dagen jag beskriver något skitkul som "roligt". Varför inte fortsätta vara sådär löjligt glad så länge man kan. Varför inte tycka att studenten var helt jädra underbart grym? Varför inte sätta lite glans på vardagen?

Vilar, slappar, sover i solstolar och äter mängder med vattenmelon. Mina första dagar på sommarlovet har rullat förbi och jag har hunnit besöka arbetsförmedlingen, lagat min spruckna mobilskärm och tränat massor. Idag har jag och mamma gått ett varv på Ikea och inhandlat gardiner tilla altanen för att hålla skatorna borta. Vi för ju ett ständigt krig mot skator som tar sig in på våran altan och stjäl stearinljus. Det är sant! Man kan inte lämna uteplatsen utan uppsikt i en sekund utan att det kommer in någon skata och tar ett värmeljus. Helt otroligt!

Aja har även testat baka jätteenkla och goda pajmuffins idag, somrigt tips bara!
Och så har jag precis gråtit en skvätt till Remember Me som nyss gick på 1:an. Megabra film verkligen! Nu slökollar jag på November Lights (en housekonsert) och blir ungefär jättesugen på Summerburst som drar igång i Stockholm på fredag.. det spritter i hela mig, vill göra så himla mycket denna sommar! Vill åka till Göteborg och gå på Liseberg, vill åka till Linköping och köpa massvis med choklad på Cloettafabriken, vill åka till Stockholm och kolla på Allsång på skansen, vill tälta i Dalarna och paddla kanot på Göta Kanal.. Vi får väl se vad jag hinner med.

Mina obligatoriska år i skolan är över. Ett kapitel i boken om mitt liv är färdigskrivet och jag har verkligen framtiden i mina egna händer. Och jag är så stolt över migsjälv. Jag har gått ut skolan med grymma betyg, alla timmar av slit har lönat sig och jag har skapat minnen för livet. Jag är dessutom tacksam inför alla som ville vara med och fira mig och göra min dag alldeles underbar. Jag har fått alldeles för många fina presenter och massor med lyckönskningar och fina ord.
Så tack alla vänner, familjen, klassen och släktingar. Och tack Micaela.

Studentlunch, inhandling av champagnefrukost och stipendieutdelning. Har fått stipendium för mitt slit under dessa 3 år och det var ju jätteroligt! Så himla kul att bli uppmärksammad för att man gör något bra.

Älskar denna tiden i mitt liv! Nu är jag dessutom fri från tandställning och brun på kroppen. De kommande dagarnas kläder hänger på galgar och jag tycker detta ska bli så otroligt roligt. Man måste passa på att njuta nu medans man fortfarande har den stora dagen framför sig, för det jobbiga är ju att snart är det över.

lnatt ska jag få sova. Åh så skönt det ska bli. Imorgon väntar brandövning på jobbet, studentlunch, champagnefrukost-handling och flakfix. Puh behöver nog gå och lägga mig nu, godnatt!

Ångrar inte för en enda sekund att jag gick på maskeradfesten tillslut. Jag och Josefin var nämligen påväg att sälja våra biljetter och stanna hemma först. Men som tur var ångrade vi oss och jag hade en jättebra kväll med jättebra människor!! Nu är jag ungefär hur trött som helst, är påväg till spraytanningen och efter det är det lite skåprensning och datorinlämning i skolan.
Studenttiden är underbar!

Idag fick jag för första gången i hela mitt liv känna känslan av att ha ett fint leende. I 2 år och 5 månader har jag känt mig som en plåtburk med min tandställning. Jag har fått kämpa med skavsår, ömma tänder och jobbiga blåsor i munnen. Det har på riktigt varit skitjobbigt och vissa dagar har jag bara velat slita ut allting ur munnen. Mitt liv har de senaste åren i princip bara kretsat kring min mun. Tiden har gått olidligt långsamt och det är helt otroligt att dagen äntligen är här! Tåget har kommit till sin ändhållplats och det är dags för mig att hoppa av !!