Japp det är sant. Idag har vi exakt TVÅ VECKOR kvar samtidigt som de stackars ettorna har två ÅR kvar. Idag har jag ätit jättemycket pannkaka, haft picknick med klassen utanför lärarummet, tränat på utklädnadsshowen och sprungit coopertest. Imorgon väntar min allra sista insats på gymnasiet och sedan är det bara festen kvar.. och det är inte så bara!

Jag har utvecklats så sjukt mycket under dessa tre år. Ta bara att prata inför grupp till exempel. För tre år sedan hatade jag att prata inför grupp. Vi hade nästan aldrig behövt göra det under högstadiet och jag var fruktansvärt obekväm med hela redovisningsgrejjen när jag kom till gymnasiet. I ettan däremot började vi nästan på en gång med redovisningar, muntliga framställningar och tal inför klassen. Jag hatade det till en början. Men snart hände det någonting. Det var helt plötsligt inte lika läskigt längre. Idag har jag inga problem med att prata inför klassen. I tisdags redovisade jag och Stina vårt gymnasiearbete inför tvåorna. Vi var utvalda av lärarna att komma och presentera vårt gymnasierbete och inspirera nästa års treor. Vi hade en kvart på oss. Och vem i hela friden hade, för tre år sedan, kunnat gissa att jag skulle stå inför cirka 50 för mig okända personer och prata. Klart jag var nervös, men inte överdrivet nervös. Det gick bra och jag tänkte att för tre år sedan hade jag aldrig gjort det. Aldrigaldrig.