2013 har varit det bästa och värsta året i mitt liv. Jag har varit lyckligare än någonsin förut och jag har verkligen fått känna på vad ren glädje är. Men jag har heller aldrig varit så ledsen och känt sån sorg som jag gjort i år. Det har verkligen gungat fram och tillbaka.

I början av året var jag stressad, det var mycket innebandy och mycket skola och allting runtomkring mig gjorde mig utmattad. Jag stängde av mina känslor och tröttnade på allt som tog min tid. Det var en jättejobbig period där jag höll på att både tappa mig själv och folk i min närhet. Men våren kom och jag repade mig, kände mig bättre och bättre. Sommaren 2013 var den bästa i mitt liv. Jag var så lycklig. Jag hade allt jag kunde önska mig där och då. En underbar vecka på Gotland med min familj som verkligen gav mig all kärlek och glädje jag kunde få. Och en nästan ännu bättre vecka i Turkiet med väldigt mycket kärlek och tillit. När skolan drog igång i augusti var jag nog den lyckligaste tjejen på jorden. Jag kämpade med körkortet, skoluppgifter och innebandyn. Jag firade alla nyblivna 18 åringar helg efter helg och jag var omgiven av människor som jag älskade.

Hösten däremot, blev nog den värsta i mitt liv. Min trygghet rycktes bort och över en natt stod jag ensam med en massa tankar och känslor. Det var en hemsk tid med enormt mycket tårar på kudden. Innebandyn gick bra, skolan fungerade och familjen stöttade, men det viktigaste saknades.

Julen kom och det viktigaste saknades fortfarande, men jag har börjat vänja mig och det går bättre och bättre.

Jag vill tacka 2013 för de fina stunderna, de var underbara! Och jag vill även tacka 2013 för de jobbiga stunderna, jag tror ändå att de gör mig starkare i slutändan.

Och så vill jag passa på att önska mig två saker under 2014; äkta kärlek och en sjujävla bra studenttid.