Hej. Jag kanske borde förklara mig.

Men det är svårt att förklara eftesom jag själv inte förstår. Inte vill förstå.

Jag skulle åka ner till Helsingborg och vinna SM-guld. SM-finalen skulle sändas på TV och vi skulle vinna hela skiten.

Vi var alla så himla inställda på att ta det där SM-guldet vi hade pratat om.

Så vi glömde att man måste ta sig vidare ur gruppen först.

Vi åkte ur på det allra snörpligaste sättet man kan. Ett mål. Ett litet ynka mål.

Tillslut var det bara ett mål som fällde oss. Det är det som är det jävligaste.

Första matchen spelade vi urdåligt. Verkligen skräpigt! Vi kom in i arenan för första gången och det var den största hallen jag någonsin spelat i. Det var läktare runt hela planen och högt i tak, en kamera filmade matcherna och speciella situationer spelades om flera gånger i repris på jumbotronen ovanför planen. Matcherna som pågick på planen filmades och sändes på tv-apparater runt om i hela arenan. Vårat motstånd såg säkrare ut än vanligt och vi var nervösare än nervösast. Man kan säga att det låste sig. Rätt rejält. Det finns inget att säga om saken, vi förlorade med 5-1 efter att de satte sista målet i tom kasse.

Andra matchen stod Södermanland för motståndet. Vi var i samma arena, på samma plan men det fanns en stor skillnad. Nu visste vi vad vi gjorde. Vi spelade ut Södermanland totalt. De hade ingetning att sätta emot. Därför är det konstigt att det stod 3-4 till dem ända tills det var två sekunder kvar av matchen. Då sätter vi 4-4 målet och våra chanser att gå vidare levde ännu.

Inför tredje matchen var våran uppgift att göra typ 11 mål och släppa in noll. Det låter omöjligt i mångas öron. Men starka som vi var spelade vi även ut Örebro och vi gör mål efter mål. Beroende på resultatet i en parallell match i samma grupp behövde vi göra olika många mål. Ett tag ledde nämligen Gästrikland med 6-3 över Södermanland och då hade 8-0 för oss räckt till avancemang. Men Gästrikland spelar tillslut 6-4 mot Södermanland och våran match mot Örebro slutar 8-0.

I det läget samlades vi i omklädningsrummet. Spända över att få reda på resutlaten. Oroliga över att 8-0 inte skulle räcka.Andraplatsen i gruppen stod mellan oss och Södermanland. Vi hade lika många poäng. Vi hade spelat oavgjort mot varanda i inbördes möten. Vi hade samma målskillnad. De hade gjort fler mål än oss. Så för oss var det slutspelat där och då.

Jag vill inte ens tro att det är sant. Jag vill spola tillbaka tiden för jag vet att vi hade kunnat gå vidare. Och vi hade kunnat tagit oss till final om vi bara hade spelat på den nivå vi vet att vi kan. Min sista match i Västmanlands tröja är spelad. Och jag kan inte vara annat är djupt besviken.