Att det är val imorgon har väl inte lyckats undgå någon?

Jag tycker att det är jätteviktigt att alla som får rösta utnyttjar sina rättigheter och tar ansvar för sina skyldigheter.

Det är vårt land och vår värld!

Så glöm inte att rösta, för din egen skull.

      Hahah hittade lite roliga Reinfeldt-bilder på twitter!

Igår var vi ungefär hur effektiva som helst, lämnade inte universitetet förren halv sju igårkväll, var hemma kring halv nio, kastade i mig tacos och skrattade med mamma en stund. Hade sjukaste beslutsångesten mellan att gå på kvällens cocktailfest med alla andra blivande jurister eller spela morgondagens match mot Storvreta tillsammans med mina tigervänner. Det blev, efter mycket om och men,det sistnämnda och därmed tog jag priset som årets tåkigaste student. Har inte varit med på någon fest hittills.. Aja life on a pinne litegrann.

Idag tog jag mina böcker och min fina orangea dator och åkte upp till Stockholm. Läste avtalsrätt på tåget och var allmänt effektiv. Satt i 45 minuter på Stockholms central med benen i kors och fortsatte läsa avtalsrätt tills det kom en gammal man som luktade illa och satte sig brevid mig.

Då gick jag därifrån, lyckades ta mig till Regeringsgatan och mötte upp min studiekompis Sofie på Espresso House, köpte bryggkaffe, yoghurt och en stor chokladmuffin och pluggade avtalsrätt i flera timmar. Simon och Elias anslöt och vi satt och pratade, skrattade och pluggade i ren studieanda. Vid femtiden tog jag mitt pick och pack och gick till tåget igen.

Nu sitter jag på tåget och är sådär äckligt nöjd med mig själv. Idag har jag verkligen bidragit i gruppen och svarat på många av frågorna, hittat rätt paragrafer i lagboken och drivit på så att vi blev klara med alla instuderingsfrågor. Förut har det kännts som att jag mest flutit med och knappt förstått någonting. Men idag föll några juridiska bitar på plats och det är ju förbaskat skönt för mig! Nu ska jag läsa två rättsfall, skriva två rättsfallskoncentrat, äta middag med min familj och mysa i min hemmakostym (plyschdressen). Imorgon ska jag spela match med mina vänner och jag längtar efter varenda en av dem!

Jag har så mycket att tacka min mamma för. Vilken fruktansvärd tur att just hon är min mamma.

Det finns nämligen ingen som ställer upp för mig så mycket som hon.

 Jag kan i princip tacka henne för att jag snart överlevt min första riktiga vecka på universitetet.

Vem är det som vaknar 04:30 för att gå upp och skjutsa mig till tåget? Vem är det som sett till att jag fått med mig matlåda till skolan varje dag hittils? Vem är det som hämtar mig från tåget halv tolv om nätterna när vi har sena sittningar på juristernas kårhus? Vem är det som ser till att maten står på bordet när jag kommer hem från en lång dag i skolan? Vem är det som kliver upp ur sängen och hjälper mig leta efter en borttappad plånbok strax efter tolv en onsdagsnatt?

Ni förstår att jag är henne evigt tacksam. När allt känns nytt, svårt och främmande och stressen över skolarbete, träningar och andra uppgifter bara ökar.

Det här är bara början på mina studier men jag kan säga att detta inte är någon mjukstart. No way! Vi har behandlat 9 rättsfall på 4 dagar, skrivit otaliga rättsfallskoncentrat, gjort en massa instuderingsfrågor och läst metervis med kurslitteratur.

Och exakt då, när försenade tåg och tidiga mornar kantar ens vardag, exakt då är det sådär guld värt att ha henne.

Min älskade älskade mamma!

Såhär såg jag ut på tåget påväg hem från Stockholm tidigare ikväll, efter drygt 11 timmars effektivt studerande. Inte en så charmig bild men ack så sanningsenlig. Är dessutom sjukt sjuk, en rejäl förkylning härjar i min kropp och tynger mina ögonlock om dagarna. Nu väntas ytterligare lite studietid innan det är dags för sängen igen. Imorgon väntar ännu en lång dag på universitetet.. håll ut det är bara 4,5 år kvar snygging!

Orkar inte byta portal herregud man har väl viktigare saker att göra här i livet. Skitsamma att bloggportalen har fett ful layout och att jag är en sopa på bloggdesign. Kenza kommer ju ändå inte ringa mig personligen och berätta hur mycket hon älskar min blogg.

Så idag då? Jovars jag har vart på resande fot i över tolv timmar, åkt tåg, pluggat, sett allmänt skitviktig ut på tunnelbaneperrongen, kört bil i spöregn, lyssnat på en duktig lärare, ätit kall mat, tränat innebandy och tillsist insett att jo jag kan också bli sjuk. Förkylningen har intagit min kropp och imorgon är det vila på träningsfronten som gäller. Nu väntas godnattsaga för annars kommer jag aldrig palla morgondagen. Kramen

Tänkte testa på att blogga på forme.se. Bara på skojs skull sådär.

Så numera hittar ni mig på www.leendemicaela.forme.se

Skulle det vara så att jag, som inte är ett monster på teknik, får för mig att forme.se är för komplicerat så är det självklart att jag återvänder tillbaka till trygga bloggplatsen igen. Men så länge är ni varmt välkomna att läsa om mig och mitt fruktansvärt intressanta liv HÄR

Just nu hade det känts otroligt tryggt att släntra in på Widenska och spendera dagarna med min fina gymnaieklass. Att få anses som hyffsat smart och amitiös jämfört med min omgivning och använda ord och termer som ingår i en normal männsikas vardagliga vokabulär. Istället går jag på ett universitet jag inte hittar på i en stad jag inte känner igen mig i, jag läser böcker jag inte förstår tillsammans med människor jag aldrig har träffat. Miljön är främmande och otrygg, jag vet inte hur univeritetsstudier fungerar, jag vet inte vad en finansjurist VERKLIGEN gör om dagarna och jag kan för mitt liv inte förstå den riktiga skillnaden mellan amanuens, lärare och den kursansvarige..
Människorna jag försöker bekanta mig med pratar på en helt annan nivå än jag är van vid, ord jag aldrig hört talas om används frekvent och djupa diskussioner om politiska uppfattningar och komplexa samhällsproblem förs ständigt. Min uppgift blir att stå brevid och le riktigt stort samtidigt som jag nickar och i mitt huvud febrilt försöker förstå den faktiska innebörden av vad som sägs. Jag känner mig ung och dum. Blond. Bimbo. Jag är inte insatt men fruktansvärt intresserad av samhällets problem och funktioner, men jag möter människor som är så otroligt insatta och kunniga att jag snällt får backa tillbaka och låta paniken krypa på. Är rädd för att detta ska bli för invecklat och svårt för mig. Att min utgångsnivå är för låg helt enkelt. Mitt bland allt tvivel ringer fortfarande de orden som min lärare sa redan dag 1: "Ni kan sluta oroa er för att er förmåga inte ska vara tillräcklig för ni sitter på oerhört åtråvärda stolar, ni har kommit in på landets mest sökta utbildning, i huvudstaden dessutom, på ett högt ansett universitet och för det krävs ett läshuvud och en hög ambitionsnivå. Ni är inte dumma, då skulle ni inte sitta här. Så slappna av, ni kommer klara utbildningen om ni bara vill det!"

Jag lämnar min trygghet, min komfortzon, och ger mig ut i myllret av frågetecken. Önska mig lycka till!

[Bild]

Yes, mitt liv som pendlare börjar imorgon. Är nästan mer nervös för det är för själva studierna. Mitt liv som student börjar ju också imorgon. Behöver därför en manager typ. En som kan laga min mat, skriva ut mitt schema, kolla tågtabellen, hämta ut provstorlekarna till lagets munkjackor, köpa alvedon för den kroniska huvudvärken, ordna parkeringskort nere på stan, planera utbetalningarna av csn osv. Det är så himla mycket att fixa!!

Och pengarna bara sprutar iväg från kontot, det är inte klokt. Är det inte månadskort på SJ för några tusen så är det fordonssskatt på en femhundring eller studentlitteratur för massa hundra. Puh.. har ordnat det sista inför skolstart idag. Sitter just nu och planerar mitt sparande av CSN, utbetalningarna är väldans ojämna. Vissa månader får jag 11 000 och vissa månader bara 2000, så det gäller att räkna ut det årliga snittet och lägga undan pengar de månaderna man får mycket så att man har lite att ta ifrån de månaderna det är knapert. Men sånt där orndar sig ju, en är väl skötsam med pengar.

Önska mig all lycka till med min första dag på universitetet imorgon. Och önska mig all lycka till med att hålla mig frisk nu när alla vänner faller ner i halsfluss och förkylningar. Och krya på er ni tappra sjuklingar.