Idag har jag åkt tunnelbana i onödan, trampat snett på perrongen och hoppat över ett gympass.

Det lät ju inte så roligt. Låt mig pröva ur ett annat perspektiv..

Idag har jag fikat på ett jättemysigt café i Gamla stan med supertrevliga Sofie, varit jätteduktig med läxan och gått ut med hunden. Man kan ju välja hur man vill se på saken.

Detdär med att jag åkt tunnelbana i onödan är bara nästan sant, jag bytte egentligen bara linje fastän jag inte hade behövt det. Inte alltid så himla lätt att förstå alla kartor och streck och grönt och blått osv. Men fram kom jag, i god tid dessutom.

Att jag trampade snett på perrongen skyller jag endast på mina platåboots. Seriously.

Ja, jag hoppade över ett gympass men ska gottgöra det med att gå ut och springa en mil så fort jag har smält middagen.

Dendär fikan med supertrevliga Sofie var såklart supertrevlig. Och supermysig. Vi drack te och jag åt en apelsin istället för en massa kakor och så pratade vi om allt från vräkiga stockholmare till självgoda stockholmare. Vi pratade mycket om mentaliteten bland majoriteten av oss nya juriststudenter, det är lite mycket duktighetsyta ibland kan vi tycka. Alla är störst, bäst och vackrast och kan nästan allt, enligt de själva alltså..

Nog om det, vi bestämde att vi skulle köra toughest i maj nästa år och håller på och drar med hela Jiken-klassen på det. Toughest är en 8 km lång bana med en massa jobbiga hinder i vägen. Ett djävulslopp egentligen. Kan det bli roligare?

Ja och så har jag, för en gångs skull, varit skitduktig med dagens läxa. Är redan klar. Och jag tror jag har rätt på mina frågor. Och jag tror jag har svarat utförligt och nyanserat. Men vem vet, jag kan lika gärna vara ute och cykla någonstans. Det är ju inte helt ovanligt..

Och apropå rubriken. Jag har hittat vinkeln gott folk. Är den inte bedårande så säg?

Olyckor händer så himla fort. Och så himla plötsligt. Och det gör så himla ont. 

Imorse när jag gjort mig iordning och ätit frukost skjutsade jag min stora lillebror till skolan, tvingade honom att säga att jag var världens bästa syster och åkte vidare ner till centralstationen. Köpte nytt månadskort på parkeringen och grät en skvätt för de förlorade hundralapparna. Svalde alvedontabletter på tåget till Stockholm för att dölja huvudvärken men misslyckades, inte med själva sväljandet utan med döljandet av huvudvärken. Den har suttit kvar hela dagen. Väl framme i Stockholm tog jag, världsvan som jag är, tunnelbanans gröna linje tre hållplatser och klev av på Odenplan. Konstaterade att Odenplan inte är en plan överhuvudtaget och irrade mig tillslut fram till ett väldigt gammalt och fancy stenpalats. Mötte upp min nya basgrupp och pluggade EU-rätt i tre timmar. Pratade om Kina och gymnasieupplevelser och konstaterade att det var bäst att hålla käften när det kom till högskoleprovsresultat.. Jag menar 1,25 var ju inget att direkt skryta om i det sällskapet....

Fick ett jobbigt sms där någongång på förmiddagen. Mamma och lillebror var på akuten. Misstänkt nycelbensbrott på lillebror. Blev så uppriktigt jädra ledsen. Ville på allvar bara lägga mig ner på marken och grina. Stackars lilla människa.

Hittade i alla fall tillbaka till T-centralen och armbågade mig fram till Västerås-tåget. Stannade på Ica på vägen hem och köpte pringles, coca cola i glasflaska och ako gräddkola till Samuel innan jag typ körde så fort jag kunde hem till stackarn. 

Han hade tydligen snubblat under en lek i gympasalen innan idrottslektionen hade börjat och landat på axeln, hört nyckelbenet knäckas av, rest sig upp och skrattat bort det.

Har fått hela historien berättad för mig nu på eftermiddagen och det skär ju i hjärtat varje gång jag tänker på honom. Det är ju så svårt för killar som snart ska fylla 16 år att visa känslor. Man får ju inte gråta även fast det gör så ont så att man inte kan andas. 

Nu sitter han nedbäddad i en fåtölj med axelslunga och äter gräddkola. Och jag vet hur in i hela djävulen ont han har. Själv har man ju inte bara brutit nyckelbenet en gång, utan två.

Och apropå två, efter helgens omgång ligger vi tvåa i serien vilket innebär att vi har en kvalplats till SSL att försvara. Värt en applåd kära vänner.

Ibland funderar jag på vad det är som driver mig till att kombinera satsningen på innebandy med juridikstudier, pendling och extrajobb. Vad är det som får mig att tro att det kommer fungera? 

Egentligen ger jag inte mig själv en ärlig chans någonstans, jag blir någon form av mångkampare om vi ska prata i friidrottstermer. Är lite bra på mycket saker. Adrig riktigt 100. 

Så vad är det som gör mig så löjligt naiv?

Fick syn på ett citat idag, det ligger en viss sanning i det citatet. Kanske rentutav är svaret på mina grubblerier.. vem vet?

Vad har hänt sen sist då? Ska vi dra en cath up tycker ni? Får bli muye kortfattat i så fall, minns knappt själv vad som sker i min vardag. Har kanske blivit robot. Eller bara glömsk.

Jo men jag har ju jobbat på leklandet och haft spindelnät på ögonlocket pga halloween, sprungit en mil i bäckbyskogen, dammat av gymkortet och gått på ett styrkepass, tränat innebandy, köpt nya skor, haft ont i fötterna pga nya skor, tittat på paradise hotel, ätit mat, pluggat, pluggat, pluggat, pluggat, skrivit ett PM, pluggat, åkt tåg, pluggat, åkt tåg, pluggat, åkt tåg, pluggat.. ah men ni fattar grejjen va? Det är inte så äventyrligt som det låter faktiskt. Lovar. 

En sak är i alla fall viktig att nämna. JAG KLARADE FÖRSTA TENTAN. Det är en ganska bra grej faktiskt. Grattis till mig!! Jag vill tacka mamma, pappa, hunden, lillebror, SJ, himlen, alla änglar, alla kurskompisar, alla andra kompisar, alla andra kompisars kompisar samt deras husdjur och sist men inte minst pennan som jag skrev tentan med. 

Nu tänkte jag rensa garderoben, måla naglarna och läsa lite ur Europarättens grunder- en stenvass bok som liksom trollbinder en redan efter första raden. Okej lite överdrift kanske.. ni får ta´t med en nypa salt.

HadE

Det finns så mycket att fundera över här i livet. Hur vill man ha det egentligen? Jag tänker väl främst på det här med stress då. Vill man skynda sig att göra så många måsten (som man själv dragit på sig) som möjligt och inte hinna med sånt där som man bara gör för sin egen skull? Vill man aldrig ha tid för att slösa bort en söndagsmorgon eller typ baka scones en vanlig onsdagskväll?
Jag har försökt klistra ihop mitt nya liv som student och allt va det är i snart två månader nu. Jag fick magkatarr efter tre veckor och sömnproblen dagarna innan första tentan. Insidan av mina kinder är helt trasiga, jag biter sönder dem mer och mer för varje dag som går. Jag är väl alltid snäppet efter i skolan och aldrig riktigt närvarande på innebandyplanen längre. Ständigt trött såklart.
Det funkar ju inte i längden!
Från och med idag tränar jag endast två pass med laget i veckan. Där köper jag nästan 6 extra timmar per vecka! Hoppas verkligen att det kan få mig att må lite bättre. Som idag! Idag kom jag hem klockan sex, åt mat, började skriva på mitt PM och sedan har jag både hunnit bada bubbelpool och gjort fina naglar. Och tänt ljus i mitt rum! Oceaner av tid. En myskväll på riktigt!
Godnatt fellas, ta hand om er

Japp i fredags var det dags. Jag hade i absolut sista sekund fått tag på en biljett till Recentiorsittningen. En heldag+kväll med mina nya klassisar och jag är störtnöjd med varenda en av dem. Himla roliga och bra människa allihopa.
Efter 3-rätters middag med rödvin och snapsvisor var det dags att springa som en idiot för att hinna med sista tåget till Västerås. Lyckades med den bedriften och hade väl cirka 30 sekunder till godo när jag trött och glad satte mig och sov på tåget.
I lördags tog jag en välförtjänt vilodag när jag i princip inte uträttade en enda vettig grej.
Idag däremot har jag varit effektiv, det var bortamatch i Munkfors på schemat. Läste 100 sidor ur min nya bibel "Europarättens grunder", lekte stafettlekar med en utklädd Bella som lekledare och höll själv i en otroligt klyschig frågesport där på ditresan. Vi vann tillslut denna lätt hatiska drabbning som var extremt nära att spåra ut där på slutet och tog med oss tre vackra poäng hem till Västerås. Lite pluggande, ätande, skvallrande och ett makalöst bra massagetåg på hemresan och helgen var över. Imorgon är det måndag och dags att flyga utanför boet och leverera igen. Men först, tack å godnatt!

   Nja inte var det fågelkvitter som väckte mig imorse direkt.

Klockan var ställd på 04:30 och jag klev upp innan fåglarna hunnit vakna.

Nya kursen drog igång i tisdags morse och det var ingen mjukstart vill jag lova. Tentan var ju över kring sjutiden i måndags och jag var väl inte hemma förren strax innan tio den kvällen, trött som en hel bäbis. Morgonen efter var det upp till skolan igen och introduktion för Europarätten (nya kursen), när vi kom till skolan förväntade de sig tydligen att i skulle ha läst drygt fem kapitel i den nya boken?!

Alltså märkena efter pennan var fortfarande kvar i handen och jag andades typ fortfarande tentasalsluften.

Helt sjuk utbildning. Det går så himla fort och det är så komplicerat alltihop!

Puh!

Så ja nu har jag hunnit bränna ännu någon tusenlapp på ny kurslitteratur i Juristernas bokhandel och börjat läsa ikapp, är redan efter i läsanvisningarna..

Tänkte bjuda er på en liten morgonguide, såhär kan en tidig Micaelamorgon se ut!

Här var väl klockan kring 05:30, jag hade varit vaken en timme och huvudvärken hade redan anlänt.

Fann ork och motivation och pluggade som ett jehu på tåget.

Här rullar tåget in på Stockholms central och det är dags att vässa armbågarna för gångtrafiken på T-centralen. 

Fick sittplats på tunnelbanan och gäspade cirka 137 gånger under loppet av dessa tio minuter i underjorden.

28 minuter kvar till föreläsning och jag var typ ensam i hela skolan..

Passade på att gå på toaletten och lyssna färdigt på Alex och Sigges 117:e podcast.

På plats, redo att anteckna händerna av mig. Kämpa Mickan!

Nej för tusan nu har jag inte mer tid att spilla, ska läsa 7690 sidor ur Europarättens grunder tills imorgon!      

Det är liksom gjort nu. Dendär allra första tentan på universitetet är över. Förbi. Det är historia nu. Om det visar sig att man klarar den alltså, annars har man ju en redig bakläxa... Men det vet vi först om tre veckor.

I torsdags, fem dagar innan tentan, anlände ångesten. Sedan dess har den bott i min kropp, oroat mig om dagarna och hållit mig vaken om nätterna. Jag har verkligen mått dåligt. Och det är ju egentligen sjukt töntigt att oroa sig så gravt för något som egentligen inte betyder så mycket. Det vet jag ju. Men jag har inte kunnat hindra oron.
Igår satt jag i 12.5 timmar i sträck. Jag låtsatsgjorde gamla tentor och läste igenom mina små egengjorda sammanfattningshäften. Där någonstans bestämde jag mig för att det fick gå som det ville idag. Jag älskar den känslan! När man bestämmer sig för att det räcker. När man konstaterar att man är färdig och litar på att man har förberett sig tillräckligt. Det är klart som korvspad att jag var nervös när jag satte mig på min anvisade plats i den enorma tentasalen kvart i två i eftermiddags. Jag kontrollerade lagboken och alla jävla flärpar hundra gånger och såg till att allt var enligt reglerna innan vi började. Jag tror till och med att det är bra att vara nervös, man presterar bättre då. Men om jag hade haft tenta i torsdags, när jag mådde som absolut sämst, då är jag övertygad om att jag hade svimmat i dörren påväg in.

Nu blev det inte så, ingen avsvimmad blondin eller hyperventilerande tentatjej.
Tänk att man tamejfan klarar allt man ger sig in på. Man har ju överlevt exakt allt jobbigt i sitt liv hittils. Jag säger som Lotta på Bråkmakargatan, jag kan nästan allt utom att åka slalom!

Och innan vi somnar för dagen passar det med ett TACK MAMMA! Du är en stor anledning till att jag överlevde även detta. Min ängel.

Igår var jag kartigast i stan när tog min lilla champagnebil och åkte upp till Stockholm. Gps:en guidade mig raka vägen till universitetet och jag gick in och skrev ett datorprov, tankade på macken utanför skolan och åkte hem igen!

Idag däremot har jag knappt fått nåt gjort, var seg imorse och resten av dagen har typ gått åt till att ordna min dator som behagade packa ihop igårkväll. Så nu har jag återställt fanskapet och håller på att lägga tillbaka mina filer och dokument. Plugg ska pluggas, mat ska ätas och träning ska tränas. Ni hör ju, löjligt att sitta här och slösa tid, hadee.