Ibland funderar jag på vad det är som driver mig till att kombinera satsningen på innebandy med juridikstudier, pendling och extrajobb. Vad är det som får mig att tro att det kommer fungera? 

Egentligen ger jag inte mig själv en ärlig chans någonstans, jag blir någon form av mångkampare om vi ska prata i friidrottstermer. Är lite bra på mycket saker. Adrig riktigt 100. 

Så vad är det som gör mig så löjligt naiv?

Fick syn på ett citat idag, det ligger en viss sanning i det citatet. Kanske rentutav är svaret på mina grubblerier.. vem vet?

Vad har hänt sen sist då? Ska vi dra en cath up tycker ni? Får bli muye kortfattat i så fall, minns knappt själv vad som sker i min vardag. Har kanske blivit robot. Eller bara glömsk.

Jo men jag har ju jobbat på leklandet och haft spindelnät på ögonlocket pga halloween, sprungit en mil i bäckbyskogen, dammat av gymkortet och gått på ett styrkepass, tränat innebandy, köpt nya skor, haft ont i fötterna pga nya skor, tittat på paradise hotel, ätit mat, pluggat, pluggat, pluggat, pluggat, skrivit ett PM, pluggat, åkt tåg, pluggat, åkt tåg, pluggat, åkt tåg, pluggat.. ah men ni fattar grejjen va? Det är inte så äventyrligt som det låter faktiskt. Lovar. 

En sak är i alla fall viktig att nämna. JAG KLARADE FÖRSTA TENTAN. Det är en ganska bra grej faktiskt. Grattis till mig!! Jag vill tacka mamma, pappa, hunden, lillebror, SJ, himlen, alla änglar, alla kurskompisar, alla andra kompisar, alla andra kompisars kompisar samt deras husdjur och sist men inte minst pennan som jag skrev tentan med. 

Nu tänkte jag rensa garderoben, måla naglarna och läsa lite ur Europarättens grunder- en stenvass bok som liksom trollbinder en redan efter första raden. Okej lite överdrift kanske.. ni får ta´t med en nypa salt.

HadE