Hej igen, idag känner jag för ett inlägg här i cyber vilket gått och blivit ganska ovanligt på senaste tiden.

Denna vecka har jag tränat och gått i skolan, jag har firat en glad 18:åring, pratat bort nattimmar med bästis, ätit choklad, sett Robin vinna mello, haft sjuklig pain in my head pga tandställningen osv. Imorgon har jag en ungefär livsviktig match mot Köping i just Köping. Vinna eller försvinna.

Men jag tänker så himla mycket på vad man vill och vad man är van vid, är det samma sak? Jag tänker så mycket nu, alla låttexter fastnar och jag förstår alla poeter.. typ. Jag saknar mig själv. Min sprallighet som sitter naturligt och min alldeles självsäkra självkritik. Vad som kanske verkar bra kan vara något annat, vi är alla bara jävligt bra skådespelare som jobbar för att rädda vardagen.

Haha okej djupheten balla ur, sry!