Har rotat fram en bild på min fina fina mamma från någonstans under tidigt 80-tal.

Önskar jag också levde under 80-talet.

Jag vill vara ung och flytta till Paris och gå på tidiga morgonpromenader i avgaser och sitta på rostiga caféstolar en hel kväll och smutta på en alldeles för stark kaffe. Och leva i stunden med en massa fina vänner i en rökig och trång lägenhet där det mesta är rörigt och där vi dricker alldeles för mycket vin tills natten övergår i morgon. Sedan vill jag åka till USA och göra en roadtrip från öst till väst och bara sitta i en gammal bil med ett grått sönderklippt linne och se Amerika svischa förbi. Sedan villjag komma hem för att jag saknar någon här hemma och börja jobba och få en underbar liten skatt tillsammans med den jag älskar mest i hela världen. Sedan vill jag jobba och slita så att jag betalar tillbaka all tid jag slösat åt ungdomen i Paris och USA.

Och sedan när jag är sådär nära att gå in i väggen så att stortån redan har snuddat vid golvlisten beställer jag en resa till Maldiverna, packar en bikini, en klänning, ett par flip-flops och en handduk. Sedan sitter jag på en solstol på en strand på Maldiverna och stirrar tomt på havet i flera dygn i rad bara för att jag inte har något annat att göra.

Efter det kan jag åka hem och fortsätta åldras med en massa fina stunder och minnen från ungdomen som jag levde fullt ut och få alldeles vitt hår och en massa skrattrynkor efter all tid med Josefin.

Jag är rädd att jag ska slösa bort ungdomen och åldras utan några minnen att glömma bort.

God kväll kära fina.

Ni ska bara veta vilken fantastiskt vidrig dag jag hade igår!

Till och börja med var jag totalt nerkörd mentalt efter helgen och dessutom väldigt trött rent fysiskt efter helgen. Till råga på det hade jag kvar huvudvärken som aldrig riktigt lade sig efter fredagens migrän, ont i halsen och mensvärk. I sånna lägen krävs det ingen hård putt för att falla och efter ett pissdåligt betyg på en matteuppgift var det kört. Verkligen allt gick emot mig igår. Humöret var nere i botten och när jag kom hem bröt jag verkligen ihop med tårar och skratt samtidigt. Det är så jag gör när jag kraschar haha. Jag skrattar och gråter samtidigt och det blir lite jobbig stämning runtomkring för folk vet inte hur man hanterar ett psykbryt. Men det var som vanligt min kära familj som fick ta den stora smällen och de börjar bli vana vid det här laget.

Idag däremot har det varit sol, lite varmare än förra veckan och ingen huvudvärk har förstört min dag. Har klarat av ett svenskaprov och överlevt en mattelektion. Ätit en gnutta påskbuffé och tyckt att tiden gick fort på en spanskalektion. Idag mår jag bättre. Jag har rett ut den lilla problematiken som uppstod kring sommarjobb och även insett att jag har fått andrum att komma i fas med skolan i och med påsklovets ankomst. Hjärtat har börjat hitta tillbaka till min flammiga kropp och jag känner mig mer och mer säker.

Nu ska jag bara ta det lugnt för det är vad jag behöver just nu. Ska kolla igen ett avsnitt från Pluras kök när Oskar Linnros var på besök (gillar ju den karln) (Oskar alltså!!)

Så idag sänder jag varma kramar ut i cyber för jag vet att oavsett hur fort det svänger i livet så får man stanna på toppen ett tag om man vill.