En tidig morgonträning, en inställd mattelektion, en sopplunch och ett ångestladdat gymnasiearbete.

Snapchat har gått varm hela eftermiddagen och spotify likaså. Har försökt att få lite av den jättejobbiga rapportskrivningen till projketarbetet gjord under dagen. Nu är det dags att lätta på mysstrumporna eftersom frisörstolen väntar. Efter det hade jag tänkt kika lite innebandy. Trevlig fredag folket!

Jag kan inte släppa det. Kan inte sluta tänka på det.

Människor är vanedjur, och jag är inte van med detta.

Jag är ju van vid dig.

Jag tänker så mycket hela tiden, på det här.

Det har slutat göra ont i varenda del av kroppen,

nu är det bara hjärtat som fortfarande inte har hämtat sig.

Jag tror att det var för bra. Jag hade det för bra där en stund.

Man får inte få för mycket luft under vingarna. Kanske fick jag det.

För jag trodde verkligen att jag var odödlig. Jag trodde jag skulle vara lycklig jämt.

Sånt där som är sorgligt och tråkigt händer andra, inte mig. 

Jag var absolut övertygad om att jag skulle gå igenom sorg någon gång i livet. Men inte nu.

Jag trodde jag var odödlig och det var därför jag dog.

För man får inte tro att man  är något större än någon annan.

Då tar dom ner dig på jorden igen. Så finurligt är det ordnat och din uppgift blir att börja om från noll igen.

Välkommen till botten, mallgroda.