Tänker tillbaka på förra året. Mitt känsloår, som jag såhär i efterhand kan kalla det. Då när jag pendlade mellan total lycka och hjärtesorg hela tiden och det mesta kändes ganska ostabilt. Jag visste aldrig hur nästa dag skulle se ut och det var en otrygghet som tärde i längden. Idag mår jag väldigt bra. Jag är nöjd med det mesta i mitt liv just nu och jag är ganska glad. Jag är fortfarande rädd för att ens andas om att jag är glad eftersom jag lever lite i tron om att allt förstörs då. För det är först när man är glad som man faktiskt kan bli ledsen. Men nu skriver jag ut mina känslor ändå, man måste ju få njuta lite av sin lycka eller hur?!

För mig måste alla pusselbitar i mitt pussel fungera för att jag ska må bra. Jag vill känna att jag hinner träffa min familj, att jag har tid med vänner, att jag utvecklas inom innebandyn, att jag gör bra ifrån mig i skolan och så vidare. En stor punkt i mitt liv har länge varit att jag vill ha ett extrajobb. Och nu verkar det som att även den biten löst sig. Jag ska nämligen provjobba på lördag förmiddag för mitt nya jobb och det ska verkligen bli jätteroligt!

Så det ser bra ut just nu. Visst saknar jag mitt gamla jag ibland. En del känslor är liksom undanknuffade inom mig och det är väl egentligen en ganska stor bit som saknas för att jag ska känna mig 100 %ig. Men sånna känslor kan man inte beställa med fri frakt på nätet direkt utan det måste komma inifrån. När jag är redo och när någon annan finns där för att ta emot mig. Och vem vet när något sånt händer?
Tills dess säger jag i alla fall hej till glada Micaela och ger mig själv en varm kram, bara för att jag är så himla bra!