Jag är behagligt nöjd över min tillvaro just nu.

Jag tränar på  och blir stolt, håller mig inomhus när det regnar och får inte ens panik över att jag förmodligen kommer vara blekast i kvarteret i år, försöker hjälpa min mamma så gott det går och tycker det är skönt att få vara hemma ett slag. Jag tror att hela nöjdheten har en del med mina låga förväntningar på denna sommar att göra. Det låter otroligt dystert att ha låga förväntningar på sitt sista sommarlov, sitt första sommarlov som 18:åring. Men jag vet att jag kommer jobba en hel del och dessutom plugga en hel del körkort. Jag kommer självklart hinna med kompiskvällar på en gräsplätt med en sjaskig engångsgrill, sommarutgångar och någon fest här och där, solnedgångar i en eka på mälaren, en vacker vecka på Gotland och en kväll med Oskar Linnros och min Amanda. Jag kommer hinna allt dedär också! Därför är jag väldigt lugn och harmonisk. Harmonisk är ett bra ord. Jag är harmonisk! Trodde inte att jag skulle kunna säga att jag är harmonisk efter denna tunga vår. Har varit igenom en del svåra saker, jag har till exempel aldrig varit så otroligt ledsen i hjärtat, jag har aldrig jobbat bort ett helt sportlov, jag har aldrig räckt till att tillfredsställa mig och alla omkring mig, jag har aldrig kämpat så hårt för betygen i skolan. Det är tungt och det blir mycket. Man klarar inte av att kolla så långt fram på vägen när det är så mycket hinder hela tiden. Men jag är igenom det, det är sommar nu, om ungefär tio vckor inleder jag mitt studentår med min klass och jag, jag är harmonisk!