Antar att det jag nyss upplevde var min kropps reaktion på de två senaste dagarna.

På cykeln på vägen hem från jobbet och körskolan tappade jag helt kontakten med min egen kropp. Det kändes som ett grovt blodsockerfall, sådär så benen förvandlas till spagetthi, ni vet.

Sedan började jag svettas men det märkte jag inte förrens jag kom hem, okej jag blir normalt lite cykel-lökig på hemvägen i långbyxor och med gassande sol men detta var något helt annat. En halvtimme efter att jag kommit hem hade det fortfarande inte slutat och det bara rann om mig på hela kroppen.

Musiken jag hade i hörlurarna var jag inte medveten om. Jag vet bara att jag satte på spotify när jag satte mig på cykeln och stängde av det när jag kom hem.

När jag vinglat av cykeln, parkerat den i garaget och stapplat upp på mitt rum var det av med jeansen och grina på sängen som gällde.

Nu har jag fått i mig lite mackor och youghurt och mår bättre men det jag kände idag var ganska obehagligt, en stark reaktion från min kropp. Antar att gårdagens 10-timmarsjobb och innebandyträning samt dagens jobb och teoriplugg varit mer påfrestande än jag trodde. Om två dagar har jag jobbat klart och får äntligen vara ledig en stund, det ska bli så skönt!

Bild på en, kanske inte fullt återställd, flicka med smutsigt hår och ont i fötterna. Höres