Att sitta på en köksstol i mitt vackra kök i mitt vackra hem med min vackra familj i vackra Sverige och prata vacker svenska känns underbart.

Har kommit hem från en fantastisk resa, min allra första resa på egna ben, som har spendaérats med en otroligt fin kille i ett fruktansvärt hett Turkiet. Superlativen regnar tätt när jag ska försöka beskriva min senaste vecka.

Idag gick vi upp kvart över sex (turkisk tid) (5:15- svensk tid) och gjorde iordning oss, packade ner det sista i resväskorna, käkade hotellfrulle och drog en färdkiss innan vi satte oss för tre trötta timmar i en transferbuss. Väl på flygplatsen klarade vi oss igenom alla passkontroller och säkerhetskontroller och hamnade efter ett mycket besviket besök på Burger King på BLX318 som skulle ta oss hem. Hem till Sverige som toppar 20 grader mitt på dagen och där sommaren redan lämnat landet för den obligatoriska hösten.

Sov den första biten av flygresan men ungefär efter en och en halv timme uppe i luften tröttnade jag på att resa. Där någonstans försvann allt mitt tålamod och jag ville bara kliva av planet där och då. Tacka för mig och hoppa av. Satt ihopklämd mellan bredaxlade Andreas och en gigantisk man vars ben satt pressade mot sätet framför och vars axlar omöjligt fick plats i ett flygplanssäte. Såg ut att vara en hockeyspelare modell större. Hursomhelst, väckte trötta Ante och såg till att köpa lite godis och annat kul innan det var dags för en plågsam landning, bagageband, passkontroll och så äntligen denna återförening med min familj. Navelsträngen är återställd och distansen lagom. Så otroligt skönt att vara hemma!

Har som sagt haft en sanslöst bra vecka med min pojke. Nu är jag trött som ett as. Imorgon börjar vardagen igen. Bilder kommer en vacker dag, tro mig! Kram och godnatt!