Det hinner hända mycket på ett år.

17 åringar blir myndiga.

12åringar blir tonåringar.

Barn föds.

Människor dör.

Folk gifter sig.

Folk blir kära.

Vissa tar körkort.

Någon blir hjärtkrossad.

Någon ändrar stil.

Förra våren var speciell för mig. Det går inte att peka ut någon speiell dag. Men det hände något stort. Förra våren.

Nu i efterhand har vi pekat ut den 12Maj som den speciella dagen.

Jag har haft min Andreas i ett helt år nu! Idag.

Vi har hunnit med mycket under ett år. Så mycket kärlek.

Samtidigt som jag tycker att tiden gått så fruktansvärt fort så känns det som jag känt honom i en hel evighet.

Vi sitter ihop, pratar om allt, tänker om allt.

Jag älskar min Andreas (som Tsatsikis mamma säger) oändligt många varv runt jorden och tillbaks igen. Över allt annat.

Tack för att du finns, min ängel, och tack för att du stått ut med mig i ett år, och snälla låt det bli många fler år.

Morning!

Gårdagskvällen var riktigt lyckad med trevligt folk och så. Men jag drog ändå hem rätt early och tog Ida med mig.

Hon sov här och imorse har vi bara fixat till oss och ätit frulle. Vi har väl även hunnit med att gratta varandra på varsin ettårsdag med varsin pojke.

Japp, det är sant! Andreas har stått ut med mig i ett år nu!   

Ska ägna ett halt inlägg åt det snart, nu ska jag låta mina nymålade naglar torka.

Puss på er!