Jag har så mycket att tacka min mamma för. Vilken fruktansvärd tur att just hon är min mamma.

Det finns nämligen ingen som ställer upp för mig så mycket som hon.

 Jag kan i princip tacka henne för att jag snart överlevt min första riktiga vecka på universitetet.

Vem är det som vaknar 04:30 för att gå upp och skjutsa mig till tåget? Vem är det som sett till att jag fått med mig matlåda till skolan varje dag hittils? Vem är det som hämtar mig från tåget halv tolv om nätterna när vi har sena sittningar på juristernas kårhus? Vem är det som ser till att maten står på bordet när jag kommer hem från en lång dag i skolan? Vem är det som kliver upp ur sängen och hjälper mig leta efter en borttappad plånbok strax efter tolv en onsdagsnatt?

Ni förstår att jag är henne evigt tacksam. När allt känns nytt, svårt och främmande och stressen över skolarbete, träningar och andra uppgifter bara ökar.

Det här är bara början på mina studier men jag kan säga att detta inte är någon mjukstart. No way! Vi har behandlat 9 rättsfall på 4 dagar, skrivit otaliga rättsfallskoncentrat, gjort en massa instuderingsfrågor och läst metervis med kurslitteratur.

Och exakt då, när försenade tåg och tidiga mornar kantar ens vardag, exakt då är det sådär guld värt att ha henne.

Min älskade älskade mamma!