Det viktigaste här i livet är inte att ha en fin bil, att skriva bäst på spanskaprovet eller att ha finast hy.

Inte heller att hitta någon som gör dig lycklig varje dag är egentligen viktigast.

Det som verkligen betyder någonting är att vara nöjd med sig själv.

Är man inte nöjd med sig själv spelar inget annat någon roll.

Du ska spendera hela ditt liv med just dig själv. Inte en dag kommer passera utan att du umgås med dig.
Det spelar ingen roll vad du gör, hur du än bär dig åt kommer du alltid bli tvungen att stå ut med dig.

Så varför inte älska dig? Alltid, oavsett.

Visst gör du fel ibland och säger dumma saker alltför ofta.

Du kanske inte har de vackraste benen som gått i ett par skor och din näsa kanske är onormalt bred.

Men det spelar ingen roll, du måste lära dig att älska varje liten del av dig.

För det sägs att man inte kan älska någon annan på riktigt om man inte fullt lärt sig att älska sig själv först.

Igår spelade vi match mot Hagfors hemma i borgen. Det var tre viktiga poäng som stod på spel och efter en lite seg träningsvecka från min sida kände jag mig aningen orolig över dagsformen. Jag var lite nervös i kroppen innan matchen. Lite pirrig sådär. Jag brukar verkligen inte vara nervös innan seriematcher och jag undrade om pirrigheten skulle vara till min fördel eller inte.

När domaren blåste av matchen visste jag inte vilket ben jag skulle stå på. Jag hade gjort min livs match, jag hade gjort TRE mål (???) och viktigast av allt; Rönnby hade besegrat Hagfors med 3-2 och kammat hem omgångens 3 poäng.

Min dagsform var det inget fel på. Jag spelade verkligen jättebra. Jag fick sjukt mycket beröm av tränare, föräldrar och sportchefen och jag var framförallt nöjd med mig själv.

Sorry för självgodheten men måste verkligen få skryta över mig själv.

Jag brukar aldrig göra mål. Tror fasen att detta var mina första mål på hela säsongen. Och alla kom i samma match??!

Är väl mest förvånad. Vafan var det som hände?

Så igår köpte jag tre trisslotter, ett för varje mål. Tänkte att detta måste vara min turdag. Men njaa, vann 30 spänn och en till lott. Som jag inte hämtat ut ännu. Vem vet, det kanske ligger en miljon någonstans och väntar på mig...

Firade ju Clara igår. En supermysig middag med både kända och okända ansikten.

Mitt gamla tjejgäng kan ju vara dom galnaste jag vet. Vi ses inte ofta nuförtiden.

Men när vi ses är det precis som att vi förvandlas till dedär fnittrande 16-åringarna som tog barfotapromenader till hamnen på rasterna, korsade den stora gatan utanför skolan trots att det var strängt förbjudet och till och med lyckades få de allra torraste lärarna att dra på munnen ibland.

Fina är dem.