Han var alldeles för ivrig min lillebror. Långt för tidigt kom han till världen.

Drygt två månader innan beräknat datum skulle han ut.

Jag var bara tre år och jag hade fått en docka, trodde jag, det visade sig dock att denna docka skrek både på nätterna och på dagarna, krävde riktig mat och bajsade riktigt barnbajs, han ammade riktig mjölk och låg i en riktig vagn som man absolut inte fick välta.

Han var väldigt liten och man var tvungen att vara mycket försiktig med honom. Lilla Samuel.

Det tog något år innan han slutade bete sig som en bebis och blev min bäste lekkamrat. Men då började livet, för oss båda! Otaliga timmar tillsammans i lekparker, i tåg av stolar hemma i köket, på hans gula bil som man kunde åka på inomhus. Jag var så avundsjuk på den! Och det stod inte på förren vi lärde oss cykla- som vi har cyklat sen då!

Skrattat, busat, byggt kojjor, sjungt julsånger, åkt längdskidor ute på tomten och myst i soffan med varsin filt och cola på fredagskvällarna.

Och jag har alltid varit så avundsjuk på dig. Du har alltid varit charmören, den lille, den söte.

Han som fick saker av okända människor på grund av sitt charmiga flin. Jag minns att du fick växel av en snäll gubbe i kassan på affären och att du fick en lite trasig piratskeppslampa inne på Ampere en gång. Jag har alltid varit fascinerad av dig, din utstrålning. Du är så fin Samuel, du har alltid varit det. Jag älskar ditt namn.

Det är få personer på denna jord som jag älskar så mycket som Samuel. Och ingen har jag någonsin känt sånt ansvar för, jag är din störste beskyddare lillebror. Jag skulle aldrig tillåta att något ont händer dig, aldrig!

Men det gick så fort och plötsligt blev du så stor. Du är egentligen för tung för att gå omkring och bära på nu, men ibland gör jag det ändå. Du går i sjuan nu och jag vet hur stor man är då.

Jag minns när jag gick i sjuan- jag gick på bäckbyskolan och var ganska blyg. Jag hade ett gult underskåp och jag funderade på att köpa en lampa som gick på batteri och ställa in i skåpet. Jag slutade använda cykelhjälm och satt på golvet i korridoren på rasterna. Jag vågade inte säga till mamma att bindorna var slut när det var dags för dem behoven. Jag vågade inte gå in till kiosken på skolan, varför vet jag inte, och jag var kär i en skateboard-kille. Ja mamma det visste du inte! Det var förresten året som jag bytte skola flera gånger och inte blev med på något skolfoto. Året efter skulle jag komma att bli med på två skolfoton, men det visste jag inte när jag gick i sjuan..

Häromdagen insåg jag att vi har lika stora fötter du och jag och det är svårt för mig att förstå hur min lilla docka från 1998 kunde växa så fort. Du är så bra min lillebror och jag kommer alltid att älska dig och beskydda dig trots att du växer om mig.

Jag älskar dig min stora lillebror- vad som än händer- vad du än gör- hur mycket du än växer om mig- jag kommer aldrig sluta älska dig.